Självförtroende e något jag själv saknar. Har försökt bygga upp det nu en tid.. Men det tycks inte fungera något av det jag gör.. Jag tillbringar mer än en halvtimme på morgonen för att lägga smink, fixa håret, klä på mej , få mina tänder vita.. ja allt dedär ni vet.. och ändå är jag inte nöjd. Försöker bara följa idealen för normala flickor. Men det är omöjligt.. Vissa dagar står jag framför spegeln och känner att jag bara vill gråta.. Jag klagar inte på att jag är tjock eller något . Sånt är bara alltför löjligt.. Men det är mitt självförtroende som inte hänger med mej.. Blev ju också mobbad en tid, och då var jag verkligen på bottnet.. Grät varje kväll, försökte hålla mej undan så mycket som möjligt.. Varje liiten kommentar knäckte mej. Även om jag visste att de skojjade. Så knäckte det mej totalt. Jag bara kände att jag ville springa in på toaletten i skolan och gömma mej. När jag kom hem ville jag lägga mej under täcket och somna till allt är bra igen.. Allt var bara en katastrof. Livet gjordes inte precis enklare av strider med famillj och vänner. Nu har mitt självförtroende sakta börjat byggas upp igen. Kloss för kloss, bit för bit.. Men det kommer ta en stund fortfarande.. Jag kommer fortfarande ägna dedär trettio minuterna på morgonen jag kommer fortfarande att känna att jag inte duger för idealen, men jag klättrar sakta upp för stegen . Steg för steg till att lära mej att 'älska mej själv' igen.. Tack alla som stöttat mej genom dethär. Ni är guld värda <3
Hoppas jag inte tråkat ut er nu. Ville bara skriva av mej..
A
ja önska jag så ut som dig, du är otroligt snygg och ser så fin ut <3
1